- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
308

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därtill bidrog icke minst, att han troddes kunna besvärja
andar.

Man berättade om Rödler nästan lika besynnerliga
saker som nu för tiden berättas om Home. Han
rumlade betydligt, och detta var väl orsaken hvarför han
nu befann sig i en liten operaorkester, ehuru andra
tillskrefvo hans ruin en olycklig kärlek. När han druckit
mycket, glömde han aldrig att uppdraga ett litet
repeterur af guld, en kvarlefva från hans forna välstånd. Då,
sade man, spelade uret en obekant, sorgsen melodi, och
därunder föll Rödler under några minuter i en djup
melankoli, efter hvilken han åter befann sig så klar i
hufvudet, som hade han fastat i tre dygn. Ovanligare
var det som berättades om hans musik. Han var en
mästare på violoncellen, men en ännu större mästare
på cittran. Ur detta känsliga och melankoliska
instrument kunde han framlocka de underbaraste toner, och
till dessa sjöng han en vild, sällsam melodi på ett
främmande språk. Då, sade man, kom från alla sidor ett
hemlighetsfullt eko; väggarna tycktes få lif och sucka;
möblerna rörde sig och klappade takt; fönsterrutorna
klingade, som ville de brista; dörrarna stängdes och
uppslogos af sig själfva; skuggor utan kropp skymtade förbi
på tapeterna, och likbleka ansikten tittade fram bakom
gardinerna. Dessa och andra fenomener sades ofta ha
inträffat under Rödlers nattliga dryckeslag och slutades
vanligen därmed, att dryckesbröderne, plötsligen nyktre,
togo till flykten, förföljde under hemvägen af ett
afgrundslikt skratt, som ljöd beständigt bakom dem öfver de
mörka gatorna. Hvilket likväl ej hindrade, att de dagen
därpå fingo betala räkningen.

Sådan var den man fröken Mathilde föreslog till
bundsförvant mot det som hon kallade ödets vilja. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free