- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
315

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rödlers cittra gjorde så stort uppseende, var här en
vurm bland alla som ville anses vara af god ton, att
spela gitarr.

*



Här slöt assessor B. sin berättelse. Man kände
knappt mera den lille torre gubben med det styfva,
prudentliga utseendet och det tysta, afmätta, tillbakadragna
väsendet. Han lifvades synbart af någon stor tanke, som
låg i bottnen af hans skildring och troligen utgjorde en
grundsats i hans lif. Hans ord fingo stundom en skärpa,
oväntad för alla som kände hans vanliga återhållsamhet,
stundom en vekhet, som rörde honom själf till tårar.
Man såg att ett skal var öppnadt, som länge hårdnat
omkring hans innersta; ett minne hade vaknat, som
förde honom utom kretsen för hans vanliga meddelanden
och ryckte honom med sig. Han hade icke nämnt ett
ord om sina känslor, och likväl förstodo alla, att han
måste ha älskat den sällsamma, nyckfulla, sköna flickan,
hvilken ett annat motiv, hans oryggliga grundsats, nu
tvang honom att döma så strängt och skildra så
ofördelaktigt. Han var en gammal ungkarl; måhända hade
denna tysta, aldrig förr anade kärlek varit den enda i
hans lif, och likväl satt han till doms öfver dess
föremål, utan att vika en hårsmån från hvad han ansåg vara
samvetets pligt. Äfven detta förtorkade gamla hjärta
hade således engång drömt om sällheten, en annan gång
åter varit tomt och öde, sedan dess drömmar flytt; men
det hade slutligen fått ett mål och ett innehåll, det
fylldes helt af en stark tro, och det klappade varmt
ännu sedan det länge förvissnat.

Vår värd baron H. var förlägen och upprörd. Han
ångrade kanske att han samtyckt till denna berättelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free