- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
347

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - A. Våren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i rosenrödt»; Vilhelm von Braun slöt en af sina
öfver-dådigaste dikter med den allt annat än muntra tanken
på »fyra bräder». Skillnaden är, att det som hos våra
skandinaviske bröder är litet tusch i stämningen, det
har hos finnarne blifvit landskapets skugga. Det är
mystik i dem, mystiken är deras födelsemärke.

Jag kunde uppvisa många drag hos vårt folk, som
alla beteckna en utsträckt famn mot någonting
bortom-liggande, någonting som man söker och väntar utom den
trånga gränsen af ögonblicket. En finne ksip med sin
flegma förhetsa sig, med sitt lugn bli fanatiker; men den
dag han gifver sig till materialist, till ateist, till
nihilist, då har han kommit af sig, då har han krupit ut ur
sig själf.

Hvarifrån härstammar nu denna genomgående
skepticism, som aldrig kan hängifva sig helt åt stundens
intryck, utan att tänka sig något därefter eller något
bakom? Jag svarar med predikareboken, att vemodsdraget
i människans anlete kommer af alltings förgänglighet;
men så vidt det är nordiskt, härrör det af nordens natur,
och så vidt det är finskt, af natur och uppfostran
tillsamman. Hvad är detta ljus, som vi älska så högt,
denna fägring i naturen, som hänrycker oss, denna vår,
som förtjusar vårt öga och upplifvar vår själ? Det är
ju allt endast en flyende dag, en försvinnande månad,
en minut af vår tillvaro. Efter ljus följer mörker, efter
fägring förvissning, efter våren höst. Se där gräset,
hvilket »i dag står och i morgon kastas i ugnen»! Hur
är det möjligt att i en sådan natur kunna kasta sig
helt i ögonblickets armar och säga: här är min ro!
Hvem ville icke en vårmorgon på udden eller på berget
med fullt oblandade känslor se sitt lifs hela fägring
uppgå i detta nu — i dessa glittrande vågor, detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free