Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - A. Våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke så vindsnabbt flydde. Därför ligger det skönaste
och det gladaste just däruti att det är så försvinnande
kort. Om människoanden kunde sola sig i ett
beständigt ljus, aldrig skulle han med samma kärlek, samma
längtan, som nu, beundra den uppgående solen. Och
sydlänningen, där han ligger makligt utsträckt i en
beständig grönska, tror ni att han har något begrepp om
hvad vi kalla vår? Ju mörkare natt, desto skönare
morgon. Ju vådligare kamp, desto mera glänsande
seger. Ju ensligare, ju längre skickelsen kastat oss upp
mot den höga norden, desto herrligare synes oss lifvets
uppståndelse ur vintrarnas graf. Denna snabbt
förbleknande vår i de nordiska länderna, hur samlar han icke
lifvets, ljusets och skönhetens fullhet inom ramen af
några få veckor, dagar, timmar. Vi veta, att han är i
dag och i morgon ej mer. Vi måste inbärga allt i ett
ögonblick, och medan vi ännu utsträcka vår famn,
sjunker solen, färgerna aftyna, daggen faller, för att
kanhända i daggryningen vara förvandlad till rimfrost.
Undra då icke, att detta ögonblick får på samma gång
en färg af vemod och den intensivaste glans. Hvad
Amalia von Imhoff säger om kärlekens skönaste blomma:
en fröjd, blandad med smärta — det gäller om alla de
ljufvaste känslor ett mänskohjärta kan inrymma. Aldrig
var Andromache så skön, som när hon »log i tårar» vid
Hektors afsked, och skriften förenar alltid glädjens skörd
med tårarnas utsäde.
Nåväl, det är symbolik i det där, vi ha hört det
tusen gånger förut: människan afspeglar naturen. Men
det förunderliga är, att hvarje gång våren kommer,
kommer han liksom för första gången. Han är det flyktigaste
af allt skönt och likväl det mest oförvissneliga; han dör
icke när han dör och utslites aldrig. Om vi lefva till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
