Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Österbotten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och, gripen af minnen, fattar mandolinen, för att sjunga,
äfven han, om en försvunnen tid — så förnummo de
unga släkten under tystnaden och hvilan forntidens röster
bland ruinerna, och de rördes däraf djupt. Och de
upp-stodo med varma hjärtan och kastade en lång, älskande
blick på sin egen forntid, och de samlade kärleksfullt
de spridda döende ljud, som genom tidernas afstånd
banat sig väg ända fram till dem. De funno det
underbart, att dessa ljud väckte en återklang i deras eget bröst
och framkallade barndomsminnen, som länge slamrat.
De forskade efter det hemlighetsfulla sambandet mellan
ljuden och deras återklang, och när de funnit det, kallade
de dess namn nationalitet. Men snart märkte de, att
återklangen i deras bröst var vida svagare, mattare och
färglösare än de väldiga forntida ljuden, och de
eftertänkte hvarför det så var. De började genomsöka sina
egna bröst och funno dem med förskräckelse för hvarje
dag tomare på detta samband, som mer än blodets band
förenade dem med deras hugstore fäder. Då klagade
de unga släkten med vemod och sorg, att den nya
bildningen stulit hjärtat ur nationernas bröst, förhärjat deras
ungdomsblomma, deras nationalitet — och de kände sig,
med alla sina skatter af kunskap och bildning, fattiga,
redlösa, vacklande, som hade den fasta grunden vikit
undan deras fötter och de stode färdiga att falla för det
första vindkast, som ilade fram genom tidens kvalmiga
atmosfär.
Ehvad de klagande röster tala sanning eller ej, väl
må, under sådana dagar, ett folk som behållit sin skönasle
arfvedel, sin nationalitet, framför andra skatta sig lyckligt
och afundsvärdt. Och väl det finska folket, att det är
ett sådant folkl Om ock dess yttre lott är mödans och
försakelsens, dess ära blott den inre storhetens, så har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
