Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika lätt som han tog det, han som från glödande söder
röfvade hela skeppslaster af det »kram», som Björn
erbjuder sig att hämta åt Frithiof — hur ville man tro
honom hafva tid och håg för kärlekens suckar, för
huslighetens stilla frid, och aktning för den värnlöshet som
utgör kvinnans vapen och styrka?
Och likväl — sällsamma anblick I — likväl finna vi
dessa samma normanner, som nyss hade blodat alla haf
och härjat alla kuster, innan kort utgöra blomman af
Europas ridderskap, lysunde med denna adel i tänkesätt
och denna chevalereska hyllning af damerna, som
uppfyller korstågens tidehvarf med sina bragder, sina ballader
och sina äfventyrliga kärleksprof.
Denna öfvergång till ett förfinadt chevaleri, som
upphöjde kvinnan ända till dyrkan, kan icke hafva skett
plötsligt, såsom hade normannerne tagit seden där de
kommo. Redan hemma i deras moderland måste man
söka denna aktning för kvinnan, som sedan under en
mildare himmel utvecklade sin blomma i chevaleriet.
Och så är det. Det är öfverraskande, när man kastar
en blick bakom kämparnes sköldar, att där finna kvinnan
som ett frittstående, aktningbjudande väsende, hvars
svaghet väl ofta förtrampades af öfvermodet, men hvars
mänskliga rätt där var erkänd redan i den aflägsna tid,
då man annorstädes på jorden endast kände slafvinnor.
Och frågar man sedan hvarför normannerne voro sin tids
friaste och stoltaste folk, så ligger svaret i Ragnar Lodbroks
redan anförda ord. Den fria kvinnan fostrar sina söner
till ära och hjältemod; ett högsint hjärta är mödemearf.
Den skandinaviska kvinnans anor gå upp till gudarne.
Där finner man Frigg, den höga asynjan, Odins maka,
som känner alla öden och bor, en annan Juno, i silt
palats, det lysande Fensal; Freja, den ljufva, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
