Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delar med Odin de fallne hjältar och är så rik på namn,
som kärleken på jorden; Brages Iduna, som med sina
gyllne äpplen föryngrar själfva gudarne; Nanna, hvars
hjärta brister vid Balders död. Hos alla dessa finner
man skönhet och majestät, behag och godhet
sammanparade; men däri innefattades icke nordbons hela begrepp
om kvinnlig fullkomlighet. Han fordrade ännu
hjältekraft och vishet — kven-skörung kallade han dem —
och för dessa egenskaper, som så oemotståndligt anslogo
hans sinne, skapade han valkyriorna, nornorna,
jättekvinnorna, Valan. Hela den skandinaviska gudasagan är
så genomflätad af dessa väsenden, att de likasom utgöra
dess sammanhållande tråd och motivera dess utveckling.
Härvid får man icke förgäta, att begreppen vishet och kraft
hos de nordiska folken, äfven finnarne, nära
sammanhänga, men på ett olika sätt; så att i den skandinaviska
sagan kraften är det första och ursprungliga, hvarutur
visheten sedan upprinner, men i den finska sagan tvärtom
visheten det första och högsta, hjältekraften det däraf
härflytande. I det nu den skandinaviska myten
tillerkänner kvinnan själens högsinta kraft och vishetens
gudomliga ingifvelser, är det hos den ett fint och
egendomligt drag, att den icke gärna låter kvinnan, lik mannen,
segra med armstyrka och kopparklädd deltaga i
kämpa-lekarna. Homerus låter sina gudinnor själfva kämpa i
de stridandes leder; de böga asynjorna stå utom striden,
och Valhalls mör, valkyriorna, som rida genom luft och
haf som ett fladdrande sken och stödda mot sköld eller
spjut styra slagtningens gång, de fälla icke kämparne,
de kora blott dem som äro Valhall värdige, vinka dem
till sig och bortföra deras andar till Odins sal.
Det får medgifvas, att kvinnan i myten, liksom i
verkligheten, icke alltid nöjde sig med denna medlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
