- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
77

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så stor var kärleken till yttre prakt, att isländaren Osvif,
när han förlofvade sin dotter, den sköna Gudrun, med
Thorvald Haldorsson, uttryckligen förbehöll sig, att
Thor-vald skulle kläda och smycka hans dotter så, att ingen
kvinna af lika börd och rang skulle vara präktigare
utstyrd än hon.

Så älskade nordbon i smått som i stort det lysande.
Därför hatade han mörkret oeh fasade därför. I den
yttersta norden, i klyftor och hålor, dit dagens ljus ej
nånsin trängde, där bodde ett folk, hvilket han fruktade
och afskydde. Allt ondt, allt hemskt, allt olycksbringande
trodde han komma från detta håll. Härifrån stammade
dessa jättekvinnor och onda troll, hvilka ständigt
sam-kade fördärf öfver de ypperste män. Här bodde Huld,
den ryktbara spåkvinnan, hvars olycksstämma ständigt
ropade sitt ve öfver Ynglingaätten. Och detta folk, det
var finnarne, Sveriges onda genius då, likasom sedan
måhända dess goda. Men svenskars och finnars folktro
möttes här i yttersta norden på ett besynnerligt vis; ty
äfven flnnarnes inbillning befolkade dessa öde trakter
med de vidunderligaste skepnader och med alla de
ondskefulla makter som bringa fördärf öfver människan. Öfver
dessa misstänkta nejder skola vi nu ställa vår färd till
sjöarnas, sångernas och trohetens land, till vår egen
hembygd, till Finland.

Bort gå vi från konungaborgarna och odalgårdarna
till de ensliga mörka pörten, där sången strödde med
frikostig hand sitt silfver och guld, och till det fattiga
glömda folket, där så mycken kärlek och vishet bodde
under den oansenliga yllejackan. Det är bekant, att
man fordom icke beböfde gå öfver hafvet för att komma
från Sverige till Finland. Finland sträckte sig då långt
in i Sverige och tog hela öfra delen af Bottniska viken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free