Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nägonsin hafva existerat. Än mer: den finska flickan
lät icke allenast icke sälja sig som en viljelös vara;
tvärtom, sagan omtalar stora och berömliga riddareprof,
med hvilka man måste kämpa sig till flickors ynnest.
Så måste Lemminkäinen, när ban sökte den sköna flickans
gunst, fånga Hiisis älg, betsla Hiisis fåle och skjuta en
svan på dödens älf. För samma orsak måste llmarinen
plöja en åker full af huggormar, betsla skogens vargar
oeh fånga en gädda i underjordens strömmar. Ofta
valde flickan sitt hjärtas vän och sin blifvande make
efter eget sinne mot faders vilja och moders råd. Den
redan nämnda PohjaQickan gaf själfmant korgen åt tvenne
de ypperste hjältar, den rike Ilmarinen och den vise
Väinämöinen. Och detta var icke den enda gång den
vise sångarhjälten hade en förundransvärd otur hos de
sköna: Joukahainens unga syster sprang hellre ned i
hafvets djup, än hon tog den gamle till sin make.
Däremot röjde sångernas flickor en lätt begriplig
ynnest för den tappre, unge och djärfve Lemminkäinen,
ridderlighetens representant på sitt något framfusiga sätt,
om hvilken sagan säger att han vandrade från by till by
och, en annan Don Juan, innan kort hade vunnit tusen
flickors kärlek. Ty ganska ömma hjärtan slogo under
pörtets ås. Det är ifrån ett af dessa pörten den bekanta
runan klingat, hvilken för sex år sedan genom svensken
Zetterqvist blef öfversatt, såsom man uttryckte sig, på
alla världens språk, och där flickan väntar sin älskling,
om än hans läppar fläckades af vargens blod oeh hans
hand omslingrades af ormen. Otaliga andra och många
vackrare sånger hafva sjungits af ödemarkernas och
de ensliga byarnas finska flickor i fordomtid: de äro
så skära, så ljufva, så rena, att man kunde likna
dem vid blommor plockade från naturens eget hjärta.
G. — Topelius, Stnurre skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
