Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnan hos de skandinaviska och finska folken i forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärelystnad sträckte sig icke högre än till husmoderns
högsäte: född att blifva en god maka och moder, kunde
hon, som Joukahainens syster, blott med tårar svara den
man som begärde offret af hela hennes lefnadslycka, och
när hon älskade, så gjorde hon det af sin själs behof
och ensamt för den älskades egen skull. Förskjuten,
harmades den ena och hämnades grymt: den andra
försakade allt och gömde i sången sitt bristande hjärta.
Båda voro de ljusa gestalter i en mörk tid, vittnen
om godhetens och skönhetens makt i den järnålder, som
föregick den nuvarande civilisationen. Ögat stirrar
tillbaka i forntidens natt: glömda ättehögar, okända grifter
gömma de släkten, som med sitt blod och sina tårar
fuktat den jord, där vi byggt våra hyddor under hägnet
af en ljusare tid. Man kunde tro att dessa förgångna
släkten gått hän öfver jorden under idel nöd och sorg
och strid, men äfven de hade sitt hem, sin lycka, sin
glädje, och när man uppsamlar dessa flyktiga drag af
en sällhet och en skönhet dem man icke väntat, då
förena de sig alla kring en ljusbild, som försonar
betraktarens öga med mycket mörker, mycken sorg, och
denna bild, det är — kvinnans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
