- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
91

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Holmberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

armod och som dog i Sverige, fattig, glömd och olycklig,
såsom han lefvat? Och likväl var det hans talang som
förvarat på duken det mesta af hvad Finland på hans
tid ägde personligen utmärkt, vördadt och lysande. Hvem
sörjde Mathilda Rotkirch, hon som föll i sin ålders
tidiga sommar, vid början af en konstnärsbana, hvilken
lofvade så många triumfer? Och likväl lekte gracerna
kring hennes pensel, och ännu i dag klappar hjärtat
varmare vid anblicken af hennes älskliga bilder. Och
hvem sörjde alla de omedvetna, okända, halffärdiga eller
i förtid brustna, förspillda konstnärsämnen, som före
dem och efter dem uppstått ibland oss, men dukat under
för likgiltigheten, armodet och den fullkomliga bristen
på underbyggnad hemma i fäderneslandet? De äro alla
förgångna, förfrusna, glömda, utan att landsmän aktat
dem värdige sitt deltagande och sin hågkomst. Kanske
föllo vänskapens tårar varma på deras grafvar; kanske
fanns här och där någon som egnade en suck åt
konst-närns sorgsna öde att lefva så oförstådd, slockna så glömd.
Det var droppar i öknens sand — den allmänna rösten
förblef stum och likgiltig; ingen tänkte därpå, att konstens
ömtåliga planta mer än andra behöfver sol och värme
för att icke förtvina. Först när ynglingen Anders Ekman
för sex år sedan slöt sin korta, hoppfulla bana, spordes
i hans hembygd en hviskning af sorg. Och först när i
dag för ett år sedan penseln föll ur den unge mästaren
Werner Holmbergs sjunkande hand, då växte denna
hviskning till ett genljud af smärta, då smulto på
engång isarna uti hundrade hjärtan; man såg tillbaka på
dessa sköna bilder, som hade blifvit lika många sörjande
minnen, och det blef klart för alla, att en bana, som
efterlämnat sådana hågkomster, är lika hedrande att
beträda, lika värd att lefva och strida för, som någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free