Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Holmberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödemarkens högtidliga lugn; vattenglans öfverallt och en
grönska som varierar i alla nyanser, från björkens ljusa
vårdr&kt ända till barrskogens skiftning inemot svart. Än
mer: vår natur äger de fulla, i södern blott svagt
antydda motsatserna mellan död och lif, mellan förvissning
och färgprakt, och på gränsen mellan dem båda en vår
och en höst, som ljusna och mörkna med hela aningens
tjusning. Att vara finne, äga en pensel och ej måla
landskap, det är ett slöseri. Lyckligt att ej alla fatta
det så; men Holmberg blpf landskapsmålare.
Nu begynte för den unge målaren ett nytt tidskifte.
Det var som hade en dimma med ens lyftat sig från
hans landskap och låtit alla blott dunkelt anade bilder
hastigt klarna. Den 24 September 1853, sjunde årsdagen
före hans död, skrifver han, full af hopp och mod, om
sin första tafla, som han där skulle börja och hvars
idé redan länge mognat uti hans hufvud. Taflan vann
hans lärares bifall, och redan 1854 kunde han, dels till
Konstföreningen, dels till anförvanter och vänner,
hemsända fem originallandskap i olja, märkbart öfvergående
hans första försök i hemlandet. Men ännu gällde för
hans pensel frågan om måla eller bygga. Det indirekta
understöd han som lösen för sina taflor erhöll af
Konstföreningen, förslog icke långt till hans underhåll,
som bestriddes från hemmet, och han erhöll därför
den försiktiga varning att än en gång noga pröfva sin
kallelse, innan han för alltid kastade sig in på en så
vidtutseende bana. »Denna uppmaning», skrifver han
den 16 April 1855, »nedslog mig alldeles, men blott
för ett ögonblick. Tvungen att pröfva mig själf,
känner jag förmåga att gå framåt som konstnär och
hoppas också att med lugn kunna möta de sorger som
drabba mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
