- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
104

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Holmberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

år gästade Dusseldorf. Sommaren 1859 hade Holmberg
den efterlängtade glädjen att visa sin maka Finlands
skogar och införa henne som en kär dotter uti hans
barndomshem; denna sällhet ökades än mer genom en
dotters födelse. Men afskedet från hem och
fädernesland, som han doek »hoppades få många gånger återse»,
hade denna gång blifvit honom oförklarligt tungt. På
våren 1860 undergräfdes hans dittills starka hälsa af ett
på möderne ärftligt bröstlidande, detsamma som lagt
hans broder i grafven. Sorgsna budskap kommo från
Dusseldorf, och den 24 September 1860 slöt han
fridfullt sin korta, men rika lefnad, begråten så som sällan
en främling begråtits vid stranden af Rhen — älskad,
saknad och högaktad af alla som kände honom. Fem
år förut skref han om vännen Anders Ekmans sista
ögonblick: »att få dö som han, är en välsignelse». Denna
aning uppfylldes. Jämte hans maka mottog den trogne
vännen och läraren Gude hans sista suck och var den
som lade sista återstående handen vid hans sista,
måhända skönaste tafla, hvilken hans änka nyligen förärat
såsom ett dyrbart minne åt Finska konstföreningen och
Holmbergs fädernesland.

»Sällan — skrifver en ung finsk målarinna hösten
1860 från Dusseldorf — sällan har jag känt mig så
sorgsen till mods, som nyss vid ett besök uti Werner
Holmbergs efterlämnade atelier. Öfverallt såg jag
påbörjade eller till hälften fulländade taflor vid sidan af de
vackraste utkast i blyerts, ämnade att en gång blifva
mästerbilder af vår finska natur. Hvilken skatt ha vi
icke förlorat 1 Hvilken rik konstnärsande har icke för
alltid lämnat oss!»

Gude skrifver: »Hans älskade minne skall alltid
intaga den bästa platsen i mitt hjärta, och detta minne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free