- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
118

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— att det vi förmå är endast en mycket ringa bråkdel
af det vi önska och vilja. Detta måste göra den ödmjuk,
som vet hvad droppen förmår. Stoltheten öfver egen
kraft är hos ynglingen oerfarenhet; hos mannen vittnar
den om brist på ett klart omdöme.

Fara då de vilse, som säga oss, att ärelystnaden är
en moder till stora bragder? Nej, de hafva rätt, såframt
de tala om den ära, där mästaren ställer sig bakom sitt
verk. När Porthan, tjugutre år gammal, begynte att söka
det finska folket på en omväg öfver Rom — eller när
Lönnrot, trettio år gammal, begynte att stafva tillsamman
Kalevalas fragmenter — då lifvades utan tvifvel deras
blick vid tanken på framtida segrar, men icke deras
segrar, utan den idés, för hvilken de lefde. Om
därut-öfver tillföll dem själfva ett älskadt och ryktbart namn,
det låg icke i deras beräkning, det var, framför allt, icke
det mål, för hvilket de stredo.

Och huru många tusende hafva icke, förgätne af
världen, lagt sin enda ära i framgången af ett verk, som
varit dem dyrbart! Ingen känner mera den hand, som
först ritade zodiakens tecken på himlakartan, eller den
hand, som först nedlade plogen i Finlands tegar. Hvarje
år bortrycker från våra kretsar hundrade och tusende
redlige arbetare, hvilkas namn ingen mera skall påminna
sig efter femtio år, men som hvardera nedlagt sin lefnads
uppgift i något gagneligt verk för samtid och eftervärld.
Äfven de ha måhända engång i unga år erfarit ärans
tjusning. Är då deras lif förfeladt, därför att deras
namn dö med dem? Skulle Wilhelm von Schwerins
bragd varit mindre ärofull, om ingen Runeberg förvarat
hans namn åt eftervärlden? Nej, M. H., den sanna äran
är alltid verkets ära; den sanna ärelystnaden är endast
den, som vet att försaka sig själf för sitt verk. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free