Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljusets och fägringens årstid, upplät fosterjorden sitt sköte
för två af landets och universitetets rikast begåfvade män,
två af kulturens mäktigaste förkämpar i norden, Johan
Ludvig Runeberg och Frans Ludvig Schauman.
Det är sagdt om vårt land, att det räknar sin
rikedom efter grafvårdar, och däri ligger såvida en sanning,
att det förgångna är det närvarandes rot. Ett lifs mått
och betydelse kunna sällan mätas innan fulländningens
afton. Och icke ofta förunnas oss anblicken af så
fulländade lif, som dessa två, hvarandra så olika och dock
båda genomkämpade i striden för sanning och fosterland.
Må de båda vara manande föredömen för den ungdom,
som nu rustar sig att fylla tomrummen bland Finlands
män. Ieke allom är gifvet att stå som härförare i* de
stridandes främsta led, men ingen är utesluten från att
viga sitt lif åt det ädla på jorden. Äfven det ringaste
lifsarbete adlas och blifver fruktbart därigenom att det
egnas ett upphöjdt ändamål. Vi kunna icke uppnå
Runebergs storhet som fosterländsk skald, ej heller tillmäta
oss hans betydelse för humaniteten i stor mänsklig mening,
men vi kunna vara hans efterföljare i den grundfasta
bildningen på klassisk botten, i upphöjda tankar, i kärlek
till fosterlandet och i uppfattningen af vår nationella
egendomlighet. I Finlands nationella och kulturhistoriska
utveckling har vår samtid ägt den sällsynta lyckan att
kunna framvisa två namn af central betydelse, hvilka i
sig förenat, i olika riktningar förmedlat och i endräkt
sammanhållit spetsarna af tidsmedvetandet. Samtidigt
med den femtioåriga lager, som nedlades på Runebergs
graf, virades kransen kring Elias Lönnrots grånade
hjässa, och med honom, den fattiga kojans son, vigdes
hela den härtills glömda, förbisedda, i armod och mörker
uppvuxna massan utaf det finska folket till en rikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
