Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtande upphöjdt öfver tadlet. Måhända skall en dag
komma, när vi tagas ur denna villfarelse. Landet är
icke mer det land, som för femtio år sedan nästan med
knäppta händer lyssnade till visdomens ord från våra
höjder. Landet bar lärt mycket sedan femtio år, och
kanske än mer sedan femton år; det mottager icke mera
allt fagert sken eller alla retoriska fraser som redbart
mynt. Om universitetet har glömt sin latin, så har landet
i sin ordning lärt sig att läsa- skrifvet och lärt sig att
tänka. Detta skola vi lägga på minnet. Det är
universitetets ära, men äfven dess ansvar, att det i landet har
fått en domstol, som det icke haft förr.
Jag har sökt att med några ord teckna ett förgånget
tidskifte med dess skuggor och dagrar. En teckning af
nuvarande tidsmoment skulle icke heller erbjuda idel
ljussidor. Ur det helas synpunkt ha vi gått framåt, och
betydligt framåt, sedan femtio år. Universitetslifvet är
förädladt, det är genomträngdt af en hög idé; vetenskapen
har, så att säga, blifvit vetenskapligare, studierna mera
omfattande, konst och litteratur ha blifvit hemmastadda
vid universitetet, sederna ha mildrats; kvinnan, hvars
framträdande i alla tider och hos alla folk betecknar ett
framsteg i civilisation, har gjort sitt första blyga inträde
i föreläsningssalarna och i matrikeln. Men i några
af-seenden utfaller en jämförelse med det förflutna mindre
lycklig. Den forna blinda konservatismen hade en vacker
och varm sida: vördnaden för det, som människor i alla
tider böra hålla heligt och dyrbart: religionens sanningar,
staten, representerad af dess öfverhufvud, samhällets
fordran af själfförsakelse, individens underordnande under
det allmänna, kort sagdt, auktoriteten i dess berättigade
och vackra betydelse. Jag tvekar, om vi i alla dessa
afseenden kunna mäta oss med våra föregångare. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
