- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
203

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Året 1827 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gensen och samhällsinstitutionerna utgått; men man kan
icke betvifla, att ju dess gång påskyndats genom
flyttningen till nya förhållanden och främmande inflytanden.
Sedan två decennier förgått efter första flyttningen och
ett nytt släkte uppvuxit, antogo i själfva verket framstegen
i alla riktningar en växande hastighet på den nya
utgångspunkten för styrelsens och universitetets verksamhet.
Man kan säga att det är i Helsingfors som Åbos
traditioner utvecklat sin blomma. Och att icke ens flyttningen
från en finsktalande del af landet till en svensktalande
förmått hejda finska språkets, litteraturens och
nationalitetens utveckling, torde, trots all friktion, numera vara
klart. I det konstitutionella statsskicket anses det
lyckligt att en framstormande tidsidé finner en nödig
motvikt. Hvarje lifskraftig rörelse sofras af motståndet.
Hvem framtiden tillhör, är tydligt nog. Det blir icke en
eller annan provins som kommer att attrahera landet.
Det hela förblifver större än hvarje af dess delar, men
delarnas mångfald och olikhet betinga det helas utveckling.

Ur alla dessa synpunkter framstår försvinnandet af
det forna Åbo såsom en providentiell tilldragelse, bestämd
att inviga vårt land för en ny utvecklingsbana. Intet
stort omskifte föds utan smärtor, och Finlands nya tid
har framgått ur blod och aska. Hvad 1808 års slagfält
börjat har 1827 års eld fullbordat. Där samtiden såg
endast hopplösa ruiner, där ser en kommande tid nya
murar och blomstrande fält. Askan har befruktat, tårarna
vattnat kommande skördar.

Och om äfven denna nya blomstring en gång skall
nå sin höst, hvem tviflar därför på nya vårar? Historien
har blifvit kallad en mot det framfarna vänd profet.
Hon är så, men hon är någonting mer: hon är ett vittne
i profetens af Nazaret tjenst. Hennes väg går fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free