Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med kännedom af de djupa antiteserna i dessa båda
skalders hela uppfattning af lifvet, vore man frestad att
söka förklaringen just däruti — det är, i motsatsernas
inbördes dragningskraft. Vid-närmare betraktande finner
man dock, att beröringspunkter ej saknas i denna olika
uppfattning. Almqvist var själf en värld af motsatser,
men — säger om honom Runeberg — »författarens
ojämnhet är af det slag, som skiftar mellan skönhet
och fel, icke mellan platthet och medelmåtta». Längre
fram yttrar han: »Det hör till det skönas natur att vara
mäktigare än det icke sköna, och man må rycka an med
tusende fel, finns blott en enda väsentlig skönhet att
ställas emot dem, så falla de till obetydenhet. Vi hafva
funnit ett sådant förhållande i Törnrosens bok».
Alltså: det bästa hos Almqvist stod Runeberg nära,
och detta bästa fanns utströdt i lika slösande mått som
det, hvilket samtiden kallat demoniskt, men hvilket
Runeberg betecknar med det milda uttrycket fel. Att hafva
»skiftat mellan skönhet och fel» — för att begagna
Runebergs ord — är icke blott historien om Almqvist,
Utan historien om ett människolif, och den uppfattning,
som glömmer de tusen felen för en enda skönhet, står
så nära som möjligt den högsta kärlekens dom.
Runebergs yttrande om Almqvist sommaren 1851: »Vår herre
spelar ofta en vacker visa på eri sprucken fiol» är, i
stor mänsklig betydelse, sådan han uttalade det, värdigt
en Shakespeare.
En beröringspunkt mellan de båda skalderne torde
igenkännas i följande ord af recensenten om Törnrosens
bok, sedan han yttrat, att anden däri är omöjlig att
teckna: »Om man ville likna det hela vid någonting, så
kunde man ställa det i jämförelse med en djup,
aningsfull skog, genom hvilken man vandrar med ofta besvärad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
