Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af alla dessa förenade inflytanden, har jag icke därmed
förnekat en ädelboren andes fria själfbestämning; jag
har endast ställt honom i det naturnödvändiga sambandet
med den rot, ur hvilken han uppvuxit.
Naturens inverkan har skalden själf skildrat i
»Barden»: den tysta storheten af himmel, haf oeh ensliga
skogar; den inåtvända kraften af berg, som begrafva
sina massor i djupen; den kärleksfulla skönheten af en
natt utan mörker; den stilla försakelsen af en hastigt
flyende vår och det slutna, begrundande lynnet af
oöfver-skådliga ödemarker. Detta allt är nordiskt. Lägg härtill
ett land som vårt, så hårdt i sitt famntag, så strängt
fordrande sina söners hela viljekraft, så ofta pröfvande
styrkan af deras mod, ihärdigheten af deras kamp, och
vi hafva den finska fädernebygdens stora
uppfostringsanstalt för de andar hon manar i dagen. Lika omöjligt
som Skandinaviens Edda har kunnat uppstå i ett land
utan fjällar eller Tasso har kunnat sjunga utan Italiens
glöd, lika omöjligt ha Kalevala eller Runeberg kunnat
uppstå annorstädes än i detta land, eller doek ett land
som liknat detta i sina grunddrag.
Runebergs födelsebygd vid Österbottens kust är ett
lågland, bekransadt af klippor och skär. Jakobstad
ligger omgifvet af åkerfält, ängar och rullstenar; bergen
ha sjunkit in i jorden; en liten fattig bäck silar sitt
vatten genom den sandiga jordmånen. Man förslår huru
dessa vida slätter kunde dana en långsynt blick, men
man frågar sig huru det var möjligt att stora, djärfva,
stormiga tankar där kunde uppväxa. Hafvet besvarar
frågan: storheten låg icke fjärran och icke dold. Detta
glänsande, kraftfulla, stormiga Bottenhaf, där en sjömans
son lär sig tidigt att sköta sitt segel i bränningarna, det
var den första vaggan för Runebergs dikt. Sedan kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
