Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre. Han ankrade i det sakta strömdraget, han
erkände icke den strida floden, än mindre den brusande
forsen. Den fristående finska nationaliteten, talande två
tungomål, dess utveckling på en historisk grund och dess
segerrika framtid stodo för honom vissa och klara. Om
utvecklingens former och gång har han, mig veterligen,
icke uttalat sig. Utan tvifvel vidhöll han den svenska
kulturen såsom utgångspunkt och såsom en omistelig
bundsförvant. Han ansåg det icke lyckligt att folken
bryta med sin historiska tradition: det nya måste, i hans
tanke, få ett innehåll af handling, innan det växer till
bestående makt och kan ersätta det gamla. Emedan
han öfverskådade utgångspunkten och målet, källan oeh
hafvet, ville han hafva en segelbar väg mellan båda,
icke strömhvirflar, som kasta en farkost på endera
stranden, med fara att förgås i vågornas svall.
Det är välbekant, med hvilken lefvande kraft och
mästerlig individualisoring Runeberg uppställt typer af
finska folket ur alla dess samhällslager. De hafva alla,
utöfver sin allmänt mänskliga grund, något gemensamt,
som icke återfinnes i andra länders folktyper, ett
hem-landsdrag, så bestämdt, så åskådligt, att de först däraf
få sin rätta belysning. Men hvad innebär detta bestämda
och genomgående drag annat än den enstämmiga, lugna
och dock så djupt i alla förhållanden ingripande
bekännelsen: vi äro ett folk för oss!
Ja, ett folk för oss. När Fänriken i den herrliga
»femte Juli», samlande alla de spridda dragen af folk
och land, säger till oss: »det är det folk vi kalle vårt!
. .. säg, kan man dö för detta land?» — då svara
honom tusen röster från alla dessa torp, byar, städer och
herregårdar, från plöjarens fåra och krigarens bivuak,
från ung och gammal, från man och kvinna: ja, vi äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
