Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och åtskilssträfvande viljor, som kifvas om makten i
söndringens tidehvarf. Han var föreningabandet, den
enda auktoritet som ingen bestred; det enda namn,
jämte Elias Lönnrots, som uppbars af alla med samma
tillgifvenhet. Det är godt för folken att äga en sådan
man, en skiljedomare, ej en idol. Han är som en
klippfast strand, vid hvilken tidens oroliga böljor lägga
sig för att återhämta klarhet och lugn. När en sådan
man tror på framtiden, hvem vill förtvifla?
Två fasta grundpelare hafva i Finland uppburit det
nittonde seklets midt. Johan Ludvig Runeberg och
Elias Lönnrot äro endast två armar ur samma bröst,
två pulsslag ur samma hjärta. En har fallit, en
kvarstår. När båda tillhöra det förflutna, återstår efter dem
den fosterländska sången, som ej mera dör.
Det är något förunderligt med sången »Vårt land»:
den hänvisar på det förgångna, uttalar det närvarande
oeh förutsäger det tillkommande.
I hvarje äkta skaldekonst finnes något omedvetet
profetiskt, något som pekar framåt. Kalevala slutar med
häntydningen på en annan Sampo, en ny kantele, och
samma framtidsaning genomgår större delen af Finlands
dikt på båda språken, om också ofta blott som en
obestämd längtan. Vi förnimma rösten af ett folk som
växer och skådar framåt. Allt pekar framåt: föregångarne
på Franzén, Franzén på Runeberg, och Runeberg slutar
nationalsången »Vårt land» med en hänvisning på den
dag, när
högre klinga skall en gång
vår fosterländska sång.
Hvad betyder då denna fosterländska sång, som en
gång skall klinga högre än Runebergs? För oss, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
