Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu stå under den store skaldens inflytande, synes det
ofattligt, att en högre, en rikare, en skönare sång än
hans någonsin skall besjunga vårt land. Men andens
värld är omätlig och går från klarhet till klarhet. Äfven
den mäktigaste flod går fram mot ett mäktigare haf.
Ett är visst: den sekularskald, som i en okänd
framtid skall efterträda Runeberg, kan, likasom han,
endast framgå ur en tid af stora, i folkets hela lif
ingripande hvälfningar. Framtidens sång behöfver icke
vara högre tänkt eller skönare sjungen. Men högre kan
endast den sång »klinga», som uttalar ett högre, ett
djupare, ett endräktigare och allmännare folkmedvetande
än det som Runeberg ur sin tids hjärta förmått uttala,
och denna sång ur ett folks vidgade bröst skall i
framtidens Finland sjungas på finska språket.
Han är nu borta, jätten, till hvilken vår samtid
blickade upp och som hade kraft nog att till sig
upplyfta ett helt folk. Till hvem skola vi gå för att begära
det ord som förenar oss, den ande som bär oss öfver
tidens svallande våg? Jag säger icke: hvem skola vi
tillbedja ? Icke den störste, den bäste, den mest begråtne
bland dödlige förgäter någonsin Döbelns fråga:
Hvad hade jag fömått af egen makt?
Och Fjalars gamle Sjolf svarar:
Hvad du själf förmådde, det var alt falla
glömd, som trädet faller i stiglös skog.
Den store son som fosterlandet begråter har nedlagt
sin lager inför den Allsmäktiges tron, — denna lager,
om hvilken Goethe säger i dikten om Tasso:
Der Lorbeerkranz ist, wo er dir erscheint,
ein Zeichen mehr des Leidens, als des Gliicks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
