- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
324

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Cygnæus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter min död, att jag beständigt sett likheten framför
företeelsen!

Anmärkningen är träffande. Föremålet i dess yttre,
konkreta form var för Cygneeus endast omhöljet af en
ideal urbild, som sken därigenom och reflekterades i
andra, nära liggande föremål. Man skall måhända
invända, att yttrandet karakteriserar idealisten, men ännu
ej skalden. Jag vill icke tvista om den realism, som nu
så stormodig framträder med anspråk att ställa
natursanningen öfver all annan. Dess betydelse må erkännas
som reaktion mot sväfvandet i den blå rymden utan
fotfäste på jorden; men när skalden i den yttre företeelsen
igenkänner återskenet af något högre inom, utom och
öfver densamma, då står han på sin mark, som man
förgäfves vill frånrycka honom. På moln kan han icke
bygga, han behöfver ett fast underlag; men icke är det
realismens bevingade myra som skall lära lärkorna sjunga.

Cygnseus behöfde icke låna af Victor Hugo skaldernes
födelsemärke antitesen; han bar den inom sig. »Kolsvart
eller rosenrödt», anmärker han själf om Döbeln.
Mellan-färgerna lågo ej inom synkretsen. De inre motsatserna
voro däremot många och stundom svårfatlliga. Han
skådade ut öfver tidehvarfven och kunde hänföras
af ögonblicket. Han talade till massan, men bekände
sin förkärlek för minoriteten. Han ville icke offra en
vana och kunde obetingadt offra allt för en idé. Han
var den ädelmodigaste domare öfver mänsklig svaghet,
men hade svårt att glömma en anspelning på sin egen.
Ekman målade hans hufvud med vingar, och Cygneeus
hängde taflan i sitt arbetsrum, men när Ekman lät
Muserna kasta boll med Cygnaei hufvud, upptog Cygneeus
detta den gamle vännens skämt som en afsiktlig
förolämpning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free