Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Cygnæus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oeh dess folks frihet. Men under allt detta går genom
samtliga Cygnaei historiska skrifter, genom icke få bland
hans poetiska, genom alla hans föredrag, alla hans tal,
man kunde säga genom hela hans offentliga lif, den
röda tråden af de båda folkens vänskapliga, men
oundvikliga boskillnad. Redan 1843 föranledde 1741 års krig
hans anmärkning att dock något mer än Bottenhafvet
skilde Sverige och Finland åt. Redan då vågade han
det spetsiga ordet, att Finland härjades af tcå fientliga
härar, och glömde icke sekreta utskottets bekanta yttrande,
att senda risken af ett olyckligt krig vore Finlands ruin
eller förlust». Boskillnaden visar sig vidare 1848 i
Cygnaei inledning till »Bidragen», där han skildrar Carl XII
ur finsk synpunkt och kallar honom »en Sven Dufva
bland konungar». I revisionen af kapitulationen i Kalix
framträder, några år senare, den finska synpunkten med
en våldsamhet utan motstycke dittills i historisk polemik
oeh antager slutligen 1858, vid skildringen af Dunckers
strider, så starka uttryck, alt dessa, visst icke utan skäl,
af svenskarne betraktades som en djärf förolämpning.
För mindre än så hafva nationernas målsmän utmanat
hvarandra, och svenskarne blefvo icke Cygnseus svaret
skyldige. Hans tal vid afskedsfesten för svenskarne 1857
var icke egnadt att lugna förbittringen; det väckte tvärtom
ett eko i närmaste omgifning hemma. Jag minns icke
orden, men jag kan som närvarande vittne intyga, att
den kraftiga protesten mot »träldomens gyllene näsle»
beledsagades af de mest aktningsfulla uttryck gentemot
Sveriges folk. Faktiskt är, att åhörarnes vrede begynte
egentligen då, när de icke mer stodo under talarens
inflytande. Det var alltid så med Cygnaei tal. Ordet
flöt öfver hans läppar så lefvande kraftfullt, så varmt
öfvertygande, med en så måttfull och mjuk nyansering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
