- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
352

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Pacius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ånyo i andra personligheter. Men det finnes lifsgärningar
som aldrig kunna göras om, emedan där ej mera finnes
en ödemark att förvandla till lustgård. En sådan
lifs-gärning kvarlämnade Pacius. Hvemhelst här må
framträda efter honom som storman i tonernas ädla konst,
skall denne ieke mer finna en öken framför sig, för att
efter sig kvarlämna ett blomstrande fält.

Det är däri Pacii betydelse ligger för vårt land.
För Tyskland och världen skulle han alltid kvarlämnat
minnet af en aktningsvärd konstnär, men en bland de
många. För vårt land är han den ensamstående skaparen
af ett nytt tidehvarf på sitt område.

Jag skall icke upprepa kända biografiska data. Det
skall ännu skrifvas böcker om denne man och hans nu
till största delen okända musikverk — icke blott här,
men i Tyskland och Skandinavien. Ty skuggan af vårt
land har härtills begrafvit hans verk i glömska. Han
har vunnit något genom att blifva en af oss, nämligen
äran att skapa ett folks kantele; men bar äfven förlorat
något: tillfredsställelsen att vara känd, att höras och
förstås i vidare kretsar.

Det tillkommer icke mig att bedöma en sådan man
från höjden af hans konst; detta kan endast den, som
själf trängt långt in i musikens mysterier. Men intrycket
af en konst tillhör världen, tillhör hvar och en som har
öra eller öga för dess pulserande lif.

Om jag säger, att Pacius både af diktarlynne, skola
och öfvertygelse ständigt sökte det högsta, bästa oeh
ädlaste i sin konst, så tror jag att ingen musikkännare
skall gifva mig orätt. Där fanns hos honom den äkta
konstnärens förening af rastlöst skapande fantasi och
beherskande måtta. Han var förtrogen med alla känslans
tonarter, från den vekaste idyll ända till världsstormande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free