- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
371

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dess handelsflotta, förstörde Bomarsund, bombarderade
Sveaborg och hotade Kronstadt. Rysslands sedan
hundrafemtio år ständigt växande makt syntes nu nära att trängas
tillbaka. Inga faror, inga motgångar förmådde bryta
kejsar Nikolais järnvilja. Men äfven för hans
jätteskuldror blef bördan för tung. En lunginflammation
slöt hans dagar den 3 Mars nya stilen 1855, sedan
han, oböjd i döden, gif vit sina sista råd åt sin
efterträdare.

I en så hotfull och stormig tid uppsteg Alexander II
på sina fäders tron. Kriget fortsattes; hela Ryssland var
ett militärläger, nya härar tågade mot de hotade gränserna.
Men Sebastopols hjältemodiga försvar hade räddat
vapenäran ; kriget hade blottat betänkliga brister i förvaltningen
och i krigshären. Den 30 Mars 1856 afslöts freden i Paris.
Rysslands eftergifter i detta fredsfördrag visade sig snart
vara mera skenbara än verkliga. Det förstörda
Seba-stopol reste sig åter, och Rysslands Svartahafsflotta, som
kriget velat tillintetgöra, uppväxte åter i nya former. En
ringa tillbakaflyttning af rikets gräns vid Donau återvanns
tjugutvå år senare och följdes af nya landvinningar i
Mindre Asien.

Alexander II älskade icke kriget. Han kände det
allför väl. Under hans barndom och ungdom hade
kanonernas dunder sällan tystnat vid Rysslands gränser, och
när han blef kejsare, unnades honom ingen långvarig
fred, endast få års vapenhvila. Sin tunga pligt att
upprätthålla rikets och tronens maktställning glömde han
aldrig. Men efter freden 1856 och de tappra, men
vilda kaukasiska bergfolkens underkufvande fick han tid
alt förverkliga dessa fredens storverk, om hvilka han
drömt som yngling och hvilka han, väntande kronan, ,
planlagt i tysta tankar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free