Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känslor utan namn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ij^n septemberafton år 1538 sken fullmånen ned på
-A de lummiga trädgårdar, som då ännu sträckte sig
långs sluttningen af Monte Cavallo i Rom, från palatset
Colonna upp mot det lilla ensliga klostret San Silvestro
på höjden af kullen. Mellan grupper af myrtnar, lagrar
och mandelträd, mellan häckar af ännu blommande rosor
och sandgångar kantade med jasminer och nejlikor,
kastade talrika marmorstoder sin drömmande skugga i
månskenet. Flora beherskade med sin spira aftonens
dofter, Hebe uppfångade daggen i sin skål, dryaden hade
stigit fram ur den höga platanen, medan en grinande
faun till hälften dolde sig bakom de breda bladen af en
hundraårig aloe, som nu slog ut sina första blommor.
Kvällen var ljum, solen hade gått ned för mer än en
timme sedan, och den första fuktiga svalkan efter en
varm dag hade redan antagit det mjuka behaget af en
italiensk nattluft. Naturen var genomandad af vällukt.
Aftonbrisen gjorde sitt vanliga ströftåg från det fjärran
hafvet i väster, men innan han nådde den eviga staden,
bröt han sin vinge i Tiberdalen och förmådde knappt
mera röra platanernas löf, ehuru han bar till trädgården
ett aflägset sorl från den stora staden.
Utför de sluttande gångarna nalkades nu en man
och en kvinna, som återvände från klostret. Än blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
