Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känslor utan namn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vittoria Colonnas kvinnohjärta tillhörde en död, med
hvilken hon väntade att återförenas på andra sidan om
grafven. Michael Angelo hade aldrig älskat en kvinna;
för honom fanns ingen nog stor, nog skön eller nog
ren, för att motsvara kärlekens ideal. Och dock älskade
ingen varmare än han, men hans kärlek liknade solskenet,
den försmådde att uttömma sig öfver ett föremål, den
gick att värma och lysa världen. Hans älskarinnor voro
skapelserna af hans konst, men ingen af dem var konsten
själf, ingen var det förkroppsligade ideal, åt hvilket han
kunde hängifva sig med själens fullhet. Kärleken var
för honom det namnlösa, det outsägliga, det
oupphinne-liga, hvaraf någonting fanns i alla den jordiska
skönhetens former, men blott som en aning, aldrig som
verklighet.
Den finska myten om Ilmarinen berättar oss, att
denne hjälte, efter en olycklig kärlek, smidde sig en
maka af silfver oeh guld, men kände dödens kyla i
hennes armar. Michael Angelos konst, åt hvilken han
gifvit sitt hjärta — denna stora, djärfva, ständigt emot
det högsta hänblickande konst, som omfattade
skulpturen, arkitekturen, måleriet och poesin — blef dock
mer och mer för honom Ilmarinens maka af silfver och
guld. Ju mer han aflägsnade sig från ynglingaåldern,
som fyller alla tomrum med ljusfantomer, desto mera
skuggades för honom idealets världar af mörka,
demoniska skräckbilder, framkallade af hans mäktiga fantasi
såsom en den mänskliga naturens protest emot konstens
anspråk att framställa skönheten utan jordisk brist. Inom
honom rasade en strid, som han aldrig biktade för
någon dödlig, men som uppenbarade sig i hans konstverk.
Emedan alla hans skapelser buro skönhetens plastiska
prägel, hvilken han icke kunde förneka utan att förneka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
