Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känslor utan namn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michael Angelo hade en bestämd motvilja att måla
porträtter. Han fann ingenstädes fullkomligheten och
ville ej nedlåta sig att förhemliga bristen. Oeh dock
har han år 1540 målat Vittoria Colonnas porträtt,
sannolikt det enda trogna som finnes af henne. Det är kändt
af få, det finnes i London, gömdt för den eftervärld,
som begapar styfva och intetsägande bilder af henne
i Florens. När annars en konstnär målar ett
kvinno-anlete, står han med eller mot sin vilja under
inflytandet af yttre behag — eller frånvaron af behag. Men
när Michael Angelo målade Vittoria Colonna i hennes
femtionde år, måste han ha målat en själ, hvars
oförstörbara ungdom genomträngt och förandligat det vissnade
omhöljet. Under andra villkor skulle han aldrig ha målat henne.
Utom konstens område fanns ett annat, där dessa
två så besläktade och dock så olika andar funno ett
samband: det var religionen. Lifvets tyngdpunkt lutade
för båda mer och mer bort emot eviga mål, och i samma
mån miste de vanliga villkoren för jordisk sällhet sin
betydelse, medan själens fordringar trädde klarare fram.
De voro gamla på jorden, de förblefvo unga för evigheten.
Vittoria Colonnas inverkan på Michael Angelo röjer
sig i följande sköna strofer, skrifna till hans lärjunge
Vasari år 1556, och de förtjena att hvarje konstnär, af
vördnad för den oöfverträffade mästaren, ristar dem djupt
i sitt minne, såsom en sköld mot afgudarne.
»Buren af en bräcklig farkost midt i ett stormande
haf, nalkas jag den gemensamma hamnen, där hvarje
dödlig skall göra räkenskap för det goda eller onda han
gjort i lifvet.
Nu känner jag huru myckel min själ varit ulsalt
för villfarelsen, när hon gjort konsten till sin afgud och
sin enväldige herskare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
