- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
9

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han sitta till häst, om ej för att strida? En dag, när
man minst väntar det, ljuder trumpeten, sporrarna borras
i hästens sidor, härjaren nalkas, i ett nu^är han öfver
oss. Bort, fagra tal om mänsklighetens framsteg, om
civilisationens århundrade, om frihet, jämlikhet,
broderskap! Bort, lätta lek med dagens små nöjen, bekväma
njutningar och partiernas halmlågor! Den vällustiga
valsen förstummas, vinet rinner i sanden, valurnan*
kullstörtas, tribunerna vackla, tryckpressen kedjas,
kanonen åtager sig skipa lag. Ryttaren på den röda hästen
är den ende domaren, och hans lag lyder: vce victis!

Allt detta till en tid. Kriget, som förtär och
förnekar allt, utom styrkan, kan icke umbära bränsle. Det
måste åter organisera, åter så för att åter inbärga nya
krafter. Folken äro spänstiga, de bota refvorna, bygga
ånyo och börja ånyo att andas, ifall de ej redan hunnit
förblöda. Ryttaren på den röda hästen rider med slappa
tyglar, men fortfar att rusta till nästa kappridt. Han
begagnar den tid, som kallas fred, men som blott är en
vapenhvila, för att utsuga folken med de stående härarna.
Han begär folkens blomma, han nöjer sig icke med
förbrukade redskap. Så och så många unge män i lifvets
bästa kraft. Så och så många droppar af arbetarens
svett, af mödrars och makars tårar. Så och så många
procent af folkens sparpenning. Så och så många
existenser, bestämda för ändamålet att tillintetgöra andra
existenser. Ryttaren på den röda hästen låtsar förgäta,
att om medborgaren är solidarisk i staten, är staten
solidarisk i mänskligheten.

Så rider han framåt och framåt i tiden, väl vetande,
att hans framsteg för hvarje språng är ett steg mot hans
egen tillintetgörelse. Efter språnget de slappa tyglarna,
efter de slappa tyglarna åter språnget. Mycket nytt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free