- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
13

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

metern vid denna tid varit uppfunnen. De uppdragna
pälskragarna äro, likasom hästarnas manar, betäckta med
tät rimfrost. Snön knarrar under medama med en hvass
klang af stål. Isfältet tyckes, likasom himmelen, vara
besålladt med stjärnor.

Så! Nu stå vi på det förgångnas mark och
igenkänna dess grundlinier. Vi befinna oss i Nyland, Karis
socken, och se framför oss en frusen sjö, benämnd
Högbensjön. Tidehvarfvet är Gustaf II Adolfs. De två
männen i släden äro Finlands förste vetenskapsman, den
berömde pastorn i Ekenäs Sigfrid Forsius, och tullnären
i Helsingfors Lydik Larsson, hvärs namn af en slump
råkat kvarstå i tideböckerna. Båda äro stadde på resa
från sistnämnda stad till Ekenäs.

Tullnären, en välförfaren, väl ombonad och språksam
man om fyrtio år med en ansenlig vårta på hakan,
tilldrog fastare sitt långa resbälte och sade till sin långe,
magre sjuttioårige följeslagare, som i sin tarfliga päls
tycktes darra af köld:

— Kryp under fällen, mäster Sigfrid, ni fryser ihjäl!
Vi ha ännu en half mil till Ny by gård och aldrig kan
jag taga på mitt samvete att skjutsa en så lärd man som
ni stelfrusen till Ekenäs.

— Gör ingenting, var den andres svar. Fattiga
lifsgnistan håller nog ut, så länge Gud blåser på den
slocknande glöden. Jag har bättre sällskap, som det nu
är, än under er varma fäll.

— Detta är en stor heder för mig, mäster Sigfrid,
genmälde tullnären; men heder nog, att ni velat dela
min släde, efter jag ändå skulle den vägen fram. Ni är
en stor man, ni, och jag är en olärd kronans tjensteman,
.som förtjenar mitt dagliga bröd på salt och sill, när jag
ej råkar få göra ett godt beslag på holländarens lärfts-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free