- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
14

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

packor. Lita p&, att mig lurar han icke så lätt, och
kommer det an på att rasta häst och karl, efter jag har
kunglig majestäts bref på Torholm, så har min Anders
Hackspet visat moskoviten och polacken hvar David köpte
öl. Men lyd nu mitt råd, kryp under fållen, ty själen

fryser till mos i detta hundväder Se, där föll en

stjärna! Folk säger, att detta betyder töväder, men det
vet ni bättre.

Den lärde mannen aktade icke nödigt att svara
härpå. Han fortfor att oafvändt och med tänderna
skallrande af köld betrakta stjärnhvalfvet, som i den
torra, genomskinliga vinterluften tycktes gnistra och
spraka. Utsikten öfver isfältet var så vidsträckt han
kunde önska, men vägen gick i bukter och tvang honom
att stundom vända sig för att behålla i sikte de
konstellationer, som närmast ådragit sig hans spända
uppmärksamhet. Slutligen bröt han tystnaden och utropade nästan
med häpnad:

— Advigila, Domine, hac nocte nascentibus!

— Hvad är det ni säger? frågade Lydik Larsson
nyfiket. Skam få mitt olärda tullförstånd; jag förstår ej
mera latin än en rospiggs hund.

— Jag säger, svarade mäster Sigfrid: Herre, haf
vakt om de barn, som födas i denna natten! De varda
stora i] gåfvor och skina som ljus, men råka i mycken
frestelse och kunna slockna i mörker.

— Och det kan ni läsa i stjärnorna? frågade
tull-nären med oförställd undran.

— Människan spår och Gud rår. Här se vi endels
såsom i ett mörkt tal, men när det kommer, som
fullkomligt är, vänder det åter, som endels är. I samma
stund en människa födes till denna världen, är hon
världens ordning underlagd, och intet finnes så stort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free