- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
21

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

safir i knoppen af fästet. Tott var nästan ett hufvud
högre, kraftigt byggd, med ovanligt långa armar och ben,
-så enkom skapad för hästryggen, att han stående uppbar
illa sin längd och syntes sjunka ihop. Han bar för
tillfället kortklippt hår, som var bekvämare för en
stål-hufva, men finnes senare afbildad med en lång, brun,
vårdslöst hängande lugg. På resor och i fält hade han
lika litet vårdat sina långa mustascher och sitt raggiga
pipskägg som sina fläckade stöflar och dito handskar.
Den höga pannan och ansiktets regelbundna oval, hvilken
hans moder ärft af sina vackra föräldrar, hade hos sonen
antagit någonting kantigt bistert, som ökades af den
smala hakan, de hopknipna läpparna, magerheten och
vanan att göra grimaser i både skämt och vrede. Han
var så litet kammarherre, hvilket en tid varit hans
syssla, och så alltigenom en af desse barske finske
ryttare, hvilka först konungen, sedan tyskame kallade
»hackapeliter», att själfva hans bredbenta gång förrådde
mera bekantskap med sadeln än med hofvens gemak.

Herr Åke stöflade i sin otålighet in före ståthållaren,
utan afseende på dennes högre rang, hvilken missaktning
under andra förhållanden kunnat föranleda ett fredsbrott
mellan två stormakter. Han sparkade undan Tommu,
som trillat i vägen, och lät oförtydbart förstå, att han
hade brådt; prästen kunde läsa sitt fadervår öfver
bytingarna och därmed punctum.

— När den högvördige mäster Sigfrid visat oss den
hedern att inbjuda oss, vilja vi höra formuläret till slut,
i hopp att han har undseende med vår brådska, tillfogade
ståthållaren höfligt.

— Förvisso, svarade mäster Sigfrid, hafva de ädle
herrar icke visat oss nåden tillstädesvara för min ringa
persons skull, utan af kristelig barmhärtighet för de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free