Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Åke lät förnimma något under mustascherna:
— Jag tager pojken till min och skall göra en bra
soldat af honom. Sköt om honom, tills han får ben att
klifva i sadeln, och skicka honom sedan till mig! Här
har ni kostpenningar!
Med dessa ord tryckte han en smutsig läderpung
med silfverdalrar i den förvånade Dordejs händer.
— Och jag — sade herr Jöns, som icke ville vara
mindre frikostig — jag skall sörja för flickan. Tag detta
förskott för första åren, och sedan, om jag lefver, skall
jag se till hvad jag kan göra för henne.
Herr Jöns’ gåfva var ingen läderpung, det var en
silkesbörs, som han lade i Dordejs hand.
»Om jag lefver!» ... Fredens man, som med ytterlig
omsorg vårdade sin dyrbara hälsa, tänkte på vansklig-
heten af ett människolif, men krigaren, hvilken hvarje
dag var beredd att bortkasta sitt som en trasa, han
tänkte icke därpå. Kurck blef sextiotvå och Tott fyrtiotvå
år gammal.
Mäster Sigfrid tackade å barnens vägnar med en
djup vördnadsbetygelse.
— Gud löne de ädle herrar för deras barmhärtighet
och gifve dem hugnad af dessa barnen! Jag skall, dem
till erinran, anteckna de ädle herrars nådiga löften på
dopattesten.
Resan skyndade på. Herrarne återvände till sina
slädar utan ens den kopp kalfe, som i våra dagar det
fattigaste torp skulle bjudit till undfägnad vid ett sådant
tillfälle.
Vid utgåendet sade stallmästaren Lars Palikka till
sin herre, riddaren:
— Såg eders nåd den döda?
— Nej, svarade herr Åke likgiltigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
