- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
57

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

högsta klassen af 1600-talets skola ej skulle fylla måttet
för andra klassen i nittonde seklet, med undantag dock
af latin och grekiska, där han kunde prata kull en
nutidens professor. När den brydde unge läraren såg sitt
eget kunskapsförråd taga ett hastigt slut och kände sig
stå allt mera svarslös gent emot närgångna frågor,
förklarade han sina lektioner afslutade.

Mellan ett begåfvadt barn och dess intresserade

lärare uppstår snart en förtrolig vänskap. Djäknen och
hans elev sutto under den gamla eken på Turholms
gårdsplan. Hagar bröt kvistar från eken, ifyllde gåsört
och lejontand, som växte på gården, band hop en krans,
lade kransen kring djäknens bruna hatt, såg honom

smilande i ögonen och sade honom med sin mest
bevekande röst, som icke var alldeles fri från koketteri:

— Lär mig latin!

Petrus Luth tog till flykten med hastiga steg. Han
litade ej på sin ståndaktighet. Denna efterhängsna
snärta, ännu i den ålder när barn få ris, var
oemotståndlig. Hvar hade hon lärt sig detta? Icke i Kaskas
torp, än mindre i Turholms ladugård.

Tidigt på morgonen dagen efter hade Hagar fått
lof att gå med Anders Hackspet att vittja fågel snaror i
skogen. Fångsten var lycklig, den gamle knekten råkade
vara vid bästa lynne. Han bar, utom järparna, äfven
en ståtlig tjäder, fallen med ära för hans säkra lod.

De satte sig att hvila på en kullfallen fura vid
stranden och framtogo sitt medhafda matförråd, torrt
bröd, jämte en träflaska fylld med mjölk. Den första
septembersolen glittrade i det våta gräset och försilfrade
ett sakta strömdrag i Hertonäs sund. Tusen brokiga
svampar, årstidens barn, betäckte i yppig färgprakt
skogsfruns mossgröna klädningsfållar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free