Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Sammansvärjning och möte.
Hufvud hade hon, det visste han mer
än väl, men hade hon hjärta?
Det var långt lidet på sena hösten, när tullnären
Lydik Larsson åter satt ensam vid den stora öppna
spiseln i Turholms sal. Mörkret stirrade så nattsvart in
genom rutorna, att det kunde skäras med knif;
granveden i brasan sprakade som muskötskott; en skalbagge,
som lefvat inkrupen under barken, drefs ut af lågorna
och sökte sig, oroligt springande upp och ned långs
vedträet, en utväg till flykt. Tullnären kände åter en
änklings enslighet; än en gång öfvervägde han det
bryd-samma valet mellan en hustru eller en fosterdotter. Tiden
var kommen att fatta beslut: han skulle i morgon
inflytta till staden och därefter företaga en längre resa.
Betty Luth eller Hagar? En af de två.
Han räknade på fingrarna, den gamle räknemästaren.
Betty såg icke oskaplig ut, var beskedlig och ärbar.
Tjugufyra år var hon, han femtioett. Tjugusju år mellan
sommar och höst, däri låg intet otänkbart. Men antag,
att han, Lydik, lefde ännu i tolf år och Betty skulle
blifva änka vid trettiosex år, så skulle hon gifta om sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
