- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
75

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Landets must förrann i okända djup, man visste ej hyart.
Man såg ingen fiende, men man sporde i luften hans
hotande närvaro. Tyskland kände ju alla till namnet;
alla hade hört talas om Weichseln, Elbe och Rhen; man
begynte höra talas äfven om Donau. Invaliderne
hemförde fältkartor i grofva träsnitt, där man fick läsa
orts-namnen för de berömdaste fältslagen, och höllo i byarna
fria föredrag om sina segrar. Ännu låg allt detta
någon-städes bortom himlaranden i morgontöcknen. Men en
liten skymt af världen begynte småningom klarna bortåt
södra sidan om Östersjön. Där fanns verkligen något
annat än kejsaren och påfven i Rom, mot hvilkas illistiga
anslag böner lästes i kyrkorna. Där funnos kristna
människor, som ledo förtryck och hvilka man måste hjälpa,
för att ej påfven och kejsaren skulle komma till oss och
blifva oss öfvermäktiga. Vi måste hjälpa dem; hvem
skulle annars göra det?

Riksdagsmähnen återvände från Stockholm med mer
eller mindre dunkla föreställningar om kardinalen i
Frankrike och Europas jämvikt. Vi måste upprätthålla
den. Så kommo rykten om segrar: vi hade segrat;
rykten om nederlag: vi hade blödt. Öfverallt vi. Och
dock sutto vi här i så ostörd ro, som skatter och
ut-skrifningar tilläto. Ingen brist var pä frågor och tårar;
till båda funnos dagliga anledningar. Men rågen fortfor
att växa på sveden, grytan fortfor att koka på elden,
yxan fortfor att hugga i skogen, väfspolen hade icke
saktat sin pilsnabba flygt mellan ränningens trådar. I
det yttre syntes föga förändring, om ej här en förvildad
åkerteg eller där en folktom, förfallen stuga, som förr
sett kraftige män och fyllda brödspett under det sotiga
taket. Förändringen var en inåtgående. Folket begynte,
utan att veta huru, växa in i Europa.

6. — Stjäm. kungab. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free