Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II. Halmskrinet.
Den dromedaren ryms inte i mitt bo.
Hagars stjärna hade gått ned öfver Turholm. När
vintem kom, sedan Lydik Larsson bortskickat
flickan, i afsikt att ännu ett år betänka sig, innan han
tog en fosterdotter, kände tullnären sig åter ensam under
de långa kvällarna. Han bodde nu i staden. Det
föreföll honom, som blefve mörkret med hvarje år svartare,
huset tomare, han själf knarrigare och de vackra
silfver-dalrarna i hans kassakista allt mera spöklikt pockande.
Han ledsnade att beständigt höra dem skramla: mera!
mera! Att de ej blygdes! De voro ju redan många
nog för en ensam man. Inträdde han i stugan, hade
Lisbet Wolle glömt att tända brasan. Gick han i mörka
förstugan, misstänkte han en tjuf bakom dörren. Sökte
han tjenarne, funnos de icke där de skulle finnas, och
deras arbete befanns försummadt eller slarfvigt uträttadt.
Spinnrocken stod med nedhasadt snörband, lintotten
frågade: hvar är värdinnan? Väfstolens ränning skrek
efter inslag, spolen hittades under skåpet som leksak
för katten. Lisbets gröt var vidbränd, fisken halfkokt
och mjölken surnad. Husbondens toilett befann sig i
ett allt annat än vårdadt skick; knapparna bortfallna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
