Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
groft, skrynkligt papper, som luktade starkt ingefära och
lät förmoda, att det i sig förvarat denna omtyckta
krydda, hvilken användes som ofelbart hälsomedel mot
många slags krämpor. Utanskriften lydde:
»Til Wälachtade Lydikhen i Helsingeland
thetta.»
Handstilen var prentadt prydlig och brefvets korta
innehåll, när man korrigerat några snedsprång i
staf-ningen, följande:
»Lydikhen skulle nu taga flickan; intet får jag
händer med henne.
Dordej.»
Taga flickan ? Det var så dags! Tullnären stoppade
vresigt brefvet i rockfickan och beslöt att icke göra sig
därmed vidare omak. Han hade engång begärt barnet,
och Dordej hade svarat: »Taga henne ifrån mig! Vet
ni, att Thomas är hennes laglige förmyndare?»
Några dagar förgingo, men Lydik Larsson lyckades
ej slå ur hågen Dordejs prent. Var han ej flickans
gudfar? Hade han ej beundrat hennes sällsynta
natur-gåfvor? Skulle hon ej göra honom heder, om han gåfve
henne uppfostran? Nej. Hvad skulle Betty säga därom?
Och hans eget barn? Platt ingen reson att numera
upptaga en fosterdotter.
Händelsevis kom en trasslig rättegång att öka
tullnärens bekymmer. Till adelns privilegier hörde nämligen
rättigheten att tullfritt utskeppa sina landtbruksalster och
införa vissa varor för eget behof. Denna rättighet gaf
anledning till grofva underslef. Helsingfors’ borgare
klagade hos generalguvernören, att kringboende adelsmän
i sitt namn utskeppade och införde andras varor, hvarmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
