Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de gjorde lika förfång åt stadens handel som åt kronans
tull. Generalguvernören grefve Per Brahe var icke den
man, som ville göra intrång i adelns rättigheter, men han
höll strängt på ordning i landet. Han upjttog klagomålet,
lät anställa räfst och befallde rättegång inför Åbo hofrätt,
efter ju adelsmän ej kunde dömas af lägre domstol.
I denna trassliga sak invecklades Lydik Larsson
som tulltjensteman och var tvungen se till huru han
själf kunde två sina händer rena. En vecka sedan han
mottagit Dordejs bref såg han sig nödsakad att resa
till Åbo, landvägen för att ej fördröjas af motvind
på sjön.
När han närmade sig Karis, fick han anledning att
ihågkomma sin guddotter.
— Jag vill se till, hvad jag kan göra för henne,
tänkte han vid sig själf. Hon blir fjorton år, hon kan
få tjenst som barnflicka, men icke hos mig!
Torpet fanns på sin plats. Det såg bofälligare ut,
tiderna hade blifvit sämre. Barnen voro ute i arbete.
Dordej spann, Thomas murade bakugnen, som hotade
instörta.
— Guds fred!
— Goder dag, Lydiken! Det var hederligt; jag
visste han skulle komma. Sitt ned!
Och Dordej afröjde tegelstensgruset från bänken,
medan Thomas, utan att afbryta arbetet, bortlade
stillatigande mössan från sitt hufvud, som började gråna.
— Nå, hur är det? Dåliga tider, prack och
bekymmer hvart man vänder sig! Hagar gör eder omak,
Dordej ?
— Gör hon? Jo men. Inte kunde jag tro det,
Lydiken, den tiden ni var beskedlig mot barnet. Men si,
man skall inte mena sig vara visare än Gud. Han vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
