Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden. Minan skulle tändas med en krutlunta under
marken, tjugu alnar i längd; en längre kunde upprifvas
af kulor eller rubbas af hästhofvarna. Det gällde
påtagligen tändarens lif.
Slange vände sig till befälet, som stod honom
närmast.
— Kinnemund, skicka mig en pålitlig karl, som
icke aktar sitt lif mer än en afbruten hästsko! Jag
ansvarar ej för att han kommer lefvande härifrån, men
lefver han och har tändt luntan i rätta ögonblicket, icke
en sekund för tidigt eller för sent, har han en grads
befordran och hundra ungerska gyllen i handpenning.
— Jag vet en, svarade Kinnemund.
— Jag känner en annan, inföll Koschels.
— Ännu ett! Han skall ha ögon att se genom
väggen. Han skall se min signal i krutröken. Min
order skall vara utförd innan en katt hinner blinka.
Officerarne tvekade. De hade pålitlige karlar, som
kunde sälja sitt lif för ett mässingsspänne, men hvar
finna sådana ögon ? Och någon besinning behöfde alltid
en nordbo.
Öfverste Gordon såg deras tvekan.
— Jag har en sådan ni önskar, öfverste, sade han.
Niemand, kom hit!
Niemand kom.
— Du har icke far eller mor, som sörja dig, om
du dör. Vill du våga ditt lif och döda andra för
samvetsfriden på jorden? Det är därför vi strida.
— Befall! svarade gossen.
— Godt. Hör då öfverste Slanges befallningar, och
utför dem så, som jag vet att du kan! Lefver du, skall
jag minnas dig. Dör du, skall jag bedja för dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>