- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
182

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blygsel? Men Ruth var det skönaste och fullkomligaste
verk som utgått af Skaparens hand, alltsedan han gjorde
vår moder Eva af Adams refben. Ruth var mer än
våra fäders Ruth; hon var den, om hvilken det sjunges
i Höga visan: Jag är en blomma från Saron, en lilja
från dalarna. Vintern är förliden, och blomstren uppgå
af marken ... Förstår du det, barn?

När Rachel teg, fortfor han:

— Blomstren uppgå af marken och hafva sin tid
och vissna. Men ve den människas fot, som förtrampar
Guds skönaste verk! Herre, huru länge fördöljer du
ditt ansikte för den rättfärdiges klagan? Du har sänkt
mig i den djupaste graf, i de mörka rum i hafvens
afgrunder. Jag var mätt af lidande, mina ögons källor
förtorkades af elände, alla dina böljor hafva gått öfver
mig. Du har tagit från mig dem min själ älskat; mina
förtrogna äro ensamheten, mörkret och döden. Men till
dig ropar jag dagligen: tig icke stilla, min Gud, när de
orättfärdige förgöra ditt folk! Hvarje afton komma de
tillbaka, tjutande efter rof. Gör med dem, såsom du
gjorde med Midjan, med Sisera, med Oreb, Zeeb och
alla deras furstar! Gör dem såsom en stofthvirfvel, gör
dem såsom ett strå för vinden! Såsom elden förbränner
en skog och lågan afsveder de höga berg, så förfölj
dem, Herre, med din storm, förskräck dem med ditt
starka väder, fyll deras ansikten med vanära, utrota
dem, och fräls ditt folk ur dess fienders hand!

Det nyss så rörande uttrycket af kärlek och sorg i
Ruben Zevis drag hade vid dessa ord efterträdts af ett
strängt, hårdt, oblidkeligt uttryck af hat. Med
oförrätterna mot hans folk förenade sig minnet af egna
lidanden. Han var den mest barmhärtige, mest välgörande
och människoälskande man gentemot alla olyckliga af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free