Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19. Igenkänd.
Blod af mitt blod och själ af min själ.
Ruben Zevi hade förlorat två tjenare och tre hästar,
som aldrig återfunnos. Under hans nödtvungna
hvila i Niirschan badades och uppkläddes den förvildade
pojke, hvilken han hade att tacka för räddningen från
en säker död. Den trasige uslingen förändrade skepnad
och framträdde som en vacker, spenslig yngling om
femton eller sexton år. Där låg allt ännu något trotsigt
och vildt i hans bruna ögon; där var ett österländskt
släkttycke i hans örnnäsa, svarta hår och smidiga
hållning; där var något af Petrowitz i hans utmanande
förakt för faran och lifvet; men där var äfven något,
som oemotståndligt tillvann honom den gamle israelitens
bevågenhet. Ruben Zevi frågade förgäfves sig själf
hvarför han, hvars erfarenhet lärt honom misstro alla
okände som bedragare eller fiender, alltifrån den farliga
natten i fårstallet kände ett så ovant förtroende till
denne unge röfvare — ty hvad kunde han annat vara?
— som förrådt sina kamrater och desto föfrr kunde
förråda hvilken annan som helst.
Gossen var frispråkig och öppen i allt som rörde
Petrowitz’ band. Han beskref huru desse röfvare legat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
