- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
221

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kom så en mörk oktobernatt 1642. Svenska hären
belägrade det välbefästa Leipzig. Fältmarskalken hade
sent på kvällen sammankallat ett krigsråd till
högkvarteret i byn Straussenhäuser för att öfverlägga om
belägringen och möjligheten af en stormning.
Närvarande voro svenska härens främste och mest frejdade
fältherrar: Torstensons närmaste man, den barske
riks-fälttygmästaren Johan Lilliehöök med sin fårade panna
och sina stora skarpa grå ögon — mästaren i det lilla
kriget, den tappre och roflystne brandenburgaren Hans
Kristofer von Königsmark — den blåögde blifvande
fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel — den blifvande
konungen, pfalzgrefven Carl Gustaf, nu vid sina
blomstrande tjugu år i sin första krigsskola — den i strider
grånade Axel Lillie, väl bepröfvad i Gustaf Adolfs leder
— den eldige, oförfärade fransmannen Mortaigne och
slutligen tre i alla faror härdade finnar: den lille
kor-pulente Arvid Wittenberg, som förliknats vid både lejonet
och blixten; Breitenfelds och Liitzens frejdade ryttarechef
Torstén Stålhandske samt Neunburgs försvarare Erik
Slange, utväxlad ur fångenskapen.

Fältmarskalken Lennart Torstenson beherskade med
sin lugna klara blick desse krigare, hvilka redan så ofta
anfört härar på eget ansvar. Efter Gustaf Adolf fanns
ingen så älskad och fruktad man som Torstenson, ingen
som så kunde vinna och kufva ett trotsigt krigarehjärta.
Han frågade sitt befäl om detaljen, men behöll för sig
krigsplanen och det beslut som blef afgörande.

Helst, sade han, ville han undvika en stormning.
Leipzig var rikt och väl försedt med alla förråder, som
kunde för hären blifva af största nytta. Dessa borde
icke vid en stormning sköflas eller förstöras, fastmera
borde staden tvingas att kapitulera. Dock trängde tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free