- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
225

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oordning, så att fotfolket tycktes vid bryggan öfver
Parthe tränga på artilleriet, och kavalleriet åter tycktes
trampa ned fotfolket. Stenbock, hvilken på en omväg
kring staden drog sig tillbaka till hufvudstyrkan, råkade
i handgemäng med fiendens förtrupper och gaf, efter en
kort strid, sina hästar sporrarna. Allt liknade hardt när
en skyndsam flykt, och de kejserlige styrktes i denna
förmodan, när de funno spadar och hackor kringkastade
i approcherna, vapen och munderingspersedlar likasom
i stor brådska kringströdda, till och med några
för-naglade kanoner kvarlämnade i de svenska batterierna.

Denna oordnade flykt måste begagnas att i grund
slå den retirerande svenska hären. Piccolomini ryckte
efter och stod samma natt, äfven han, på den vida
slätten vid Breitenfeld. Mörkret tillät ingen vidare marsch
i en fiendes närhet. Man måste invänta följande morgon
för att krossa den flyende fältherren, som troligen
hindrades af sin hjälplösa gikt att här hålla stånd.

Medan den annars så sluge och försiktige
Piccolomini invaggade sig i dessa segerdrömmar, intog svenska
hären ännu samma kväll sina platser i god slagordning
och tillbragte natten, fullt stridfärdig, dels vid
bivuak-eldarna, dels utan skydd på den af regnet uppblötta
marken. Äfven eldarna voro med afsikt tända så
oregelmässigt, att de ej kunde förråda härens uppställning,
snarare läto förmoda en nödtvungen rast hvarhelst
flyende truppafdelningar funnit det lägligast.

Öfverbefälhafvarne redo mönstrande förbi sina lägrade
leder för att öfvertyga sig om att order blifvit noggrant
utförda. Generalmajor Slange hade slutat sin mönstring
och kastat sig ned vid en bivuak. Han var tankfull och
nedstämd, något låg på hans hjärta. Eldskenet gaf hans
uttrycksfulla blick en drömmande glans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free