- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
228

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mvcket för god för denna usla jord och dess oheliga
lustar...

På Urban Niemands läppar sökte en fråga sig väg:
lefver min fader? Frågan förgicks i tystnad; Neunburgs
hjälte, den tappraste bland de tappre, hade betäckt sina
ögon med den enda hand han hade kvar och grät.

Ynglingen kastade en hand full torrt ris på
lägerelden; den flammade upp och belyste rader af trötta,
sofvande krigare, utsträckta i sina fältkappor på marken.
Generalen uppreste sig för att gå till sitt tält. Han var
åter lugn, men där var något sorgset vekt i hans röst,
när han frågade:

— Urban Niemand, kan jag lita på dig?

— Begär mitt lif; jag skall lyda!

— Jag begär ej ditt lif, det betyder för dig så litet.
Du kastar det bort som ett barns leksak. Spara det
hellre, där det kan sparas med ära. Du har rymt från
land till land, från herre till herre; hvem kan lita på en
fladdrande vind? Var lika trofast, som du är modig;
var din moders son, icke din faders! Gör dig förtjent
att af fältmarskalken nämnas varaktig, såsom en
rättskaffens krigare! Jag begär mer än ditt lif, jag begär
trohet. Kan jag lita på dig?

— Ja, general!

Den fladdrande vinden ansåg sig själf för en klippa.

— Jag vill tro dig. Vi få i morgon en het dag;
jag skall ej upplefva dess afton. Lofva mig, när jag ej
mera finns till, att framföra min sista hälsning till två
för mig kära kvarlefvande, som begråta mitt fall. På
Karuna gård i Finland lefver min gamla moder, fru Elin
Boos. Rid till Karuna, när du kommer till Finland. Säg
min moder, att jag välsignar henne för all hennes kärlek
och återsänder till henne den medaljong med hennes hår,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free