- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
233

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommissarien Grubbe, ryttmästaren Rabenow och
sekreteraren Luast.

— De sikta icke illa, sade Torstenson. De Suys
förstår välja artillerister, som urskilja en råtta på tusen
stegs afstånd.

I samma sekund förnams det egendomliga hvinandet
af en kedjekula. Hästar och ryttare kastades till marken
i det stoftmoln, som kulan uppref ur åkermyllan.
Närmaste ledet bakom .gjorde halt. Man framdrog döde och
sårade, öfverstänkte af blod och liggande under dödade
hästar. Torstenson reste sig oskadad under sin fallna
häst och besteg genast en annan, Hans pälsfodrade
lifrock hade mist en flik af skörtet och därmed betalat
hans tribut åt härjaren. Pfalzgrefven, framtidens Carl X
Gustaf, reste sig likaledes utan en skråma och var snart
åter i sadeln. Rabenow linkade; han hade ledvrickat
en fot i fallet. Grubbe befanns söndersliten i två stycken,
och Luast fördes hopplös med krossad höft till
fältskären vid reserven.

Kulan hade utgått från samma låga kulle, som
utsände den första svenska kulan 1631, hvilken tog

hufvudet af en kejserlig öfverste vid Tillys sida.

Inom mindre än en halftimme voro härarnas båda
flyglar i skarpt handgemäng. Ingen väntade, båda anföllo.
Det var en syn, som kunnat komma ett modigt hjärta
att klappa. Tjugutvåtusen ryttare genomkorsade fältet

i alla riktningar, än i ordnade, än i spridda leder, än
försvunna i röken, än åter framdykande med sina

stormhufvor och pikar ur dammolnen. Det var omöjligt
för en åskådare att följa stridens växlingar. I nästan alla
trettioåra krigets fältslag afgjordes segern af kavalleriet,
som ofta var dubbelt, stundom tredubbelt starkare, än
infanteriet. Ryttaren på den röda hästen fick sitt lyst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free