- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
234

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mäte. Man såg skvadronerna rida in på hvarandra,
nedhugga och nedtrampa hvarandra, men ökverallt, där
ej motståndaren genast flydde, upplöste sig lederna i
denna enskilda tvekamp på pistol och huggvärja, hvilken
så pittoreskt afbildas på detta tidehvarfs målningar af
den nederländska skolan. Det kraftiga, modiga, gratiösa
i hästarnas anlopp, stegring och fall, ryttarnes böjningar,
huggens parerande, förlänar ännu efter sekler åt dessa
taflor ett lif, som ej åldras. Kriget *hade ännu icke lärt
att segra med massor. Allt ännu byggde fältherrarne
sina bäst kombinerade planer på forntidens och
medeltidens personliga tapperhet, som till sist fällde utslaget.

Generalmajoren Erik Klasson Slange till Karuna
ryckte fram på sin stolte Breit i spetsen för vänstra
svenska flygeln. Här skulle Breit visa sig värdig sitt
namn. Närmast följde öfverste Kinnemund, två
adjutanter och liftjenaren Urban Niemand. Hannibal Gonzaga,
den tappraste italienare i kejsarens här, mötte Slange på
halfva fältet. Urban Niemand såg icke mer; han befann
sig inklämd mellan två rörliga, frustande, framträngande
murar ^af hästar, som, delande sina ryttares raseri,
stegrade sig mot hvarandra, beto hvarandra och träffade
med bakhofvarna lika ofta vänner, som fiender. Alltför
liten och svag att mäta sig med de järnklädda kämparnc
rundtomkring, hvilkas långa huggvärjor fällde till marken
häst och karl, hukade sig ynglingen ned långs hästens
hals för att undvika huggen, undvika pikarna,’och styrde
så skickligt sin häst, att han lyckades i denna hjälplösa,
blodiga trängsel hålla sig tätt vid sin herres sida. Han
bar ju ett svärd, och han bar det icke förgäfves. Han
visste sin andel i striden, han var där för att skydda
ett dyrbarare lif, än hans eget. Än riktades en pistol
mot Slanges hufvud, slogs åt sidan och sände sin kula

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free