- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
12

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När Hagar trädde från hytten ut i kajutkampagnen,
mötte henne en löjlig syn af mänskligt elände. Pressad
af vinden, hade briggen fortfarit att kränga betydligt,
sopande hafvet med sina rånockar i lä. På kajutans
lutande golf kraflade en mänsklig varelse, badande i en
rödaktig vätska, som luktade starkt krusmynta, ett då
vanligt preservativ mot sjösjuka. Hagar igenkände
hof-mästaren Antonius Pape, nu som alltid väl friserad, i
krås, livré, knäbyxor, silkesstrumpor och skor med
silfver-spännen, såsom etiketten fordrade vid presidenten Kurcks
hof, men i en allt annat än hofmässig belägenhet. Bredvid
honom låg en sönderslagen karaff, hvars skärfvor sårat
hans högra hand och som troligen innehållit rosenvatten,
prepareradt med mynta. Den olycklige hade, i ett
öfver-mått af nit, fördristat sig ut på det hala för att bereda
sin husbonde en vederkvickelse och låg nu där som en
halshuggen tupp, hvilken fläktar med vingarna, ur stånd
att resa sig.

— Hvad är det? hördes presidentens röst från hytten.

— Ack, nådig herre, förlåt, jag är dödens man;
jag blöder ihjäl!

— Det är icke farligt, det är en rispa i handen,
försäkrade Hagar, under fåfänga försök att uppresa
den fallne.

— Ack, du söta lilla ängel, hjälp mig nu i min sista
stund; du ser ju mitt blod rinna i bäckar på golfvetl
kved den olycklige hofmästaren, i det han grep flickans
hand och för hvarje rullning af fartyget åter tumlade
kull med hufvudet ned i läsidans grop. — Hjälp mig
på fötter, kära kattunge, eller låt mig åtminstone dö
med hufvudet uppåt, jag har redan fått slag! Du är ju
så godt som mitt eget gudbarn; jag har varit med på
din kristning, du lilla välsignade tatterska!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free