- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
14

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och hon hade velat svara, som brodern svarade: kalla
mig Ingen! Men hon svarade efter en stunds tvekan:

— Ers nåd vet det bättre. Jag är hemma från
stjärnorna.

— Du har ett mödemearf, återtog presidenten. Låt
se ... om du skulle kalla dig Ring ... Hagar Ring ? Jag
vill tänka därpå. Godnatt.

Sedan Hagar framfört budskapet att hans nåd befann
sig väl, tog hon sitt nattläger på golfvet utanför barnens
dörr med den våta läderkappan under sitt hufvud.
Briggen fortfor att kränga, och taklampan, som följde
dess rörelser, spred ett flämtande, oroligt sken i den
mörka kajutan. Den trötta flickans tankar domnade
bort, och snart låg hon försänkt i ungdomens lyckliga
sömn, Lethes glömska, där alla sorger försvinna.

Fram mot morgonen begynte gycklande drömmar

sin vanliga lek. Hagar var åter ett spån, som flöt i det

vida hafvet. Våg jagade våg i ändlösa rader och
Öfver-sköljde henne med skum. Än steg hon högt mot himlen,
än låg hon åter begrafven i djupa dalar, värnlös, viljelös,
maktlös, vågornas byte. Om hon dock kunde gripa fatt
i en klippa, när hafsfloden gick förbi, en klippa, en köl,

ett flytande vrak! Hon behöfde ett fäste. O, hvar fick

hon ett fäste i vida världen?

Hagar var ett barn, sjön hennes vagga; hvarför
upphörde vaggan att gunga? Hon hörde i sömnen ett
rasslande dån från briggens förstäf och vaknade strax
därpå af en förunderlig stillhet. Hon vidrörde med handen
kajutans golf; det låg nu i vågrät plan; det lutade icke
mer. Hon satte sig upp och öfvertygade sig vid lampans
matta sken, att hennes hand icke bedragit henne. Allt
var tyst, allt sof. Icke ett ljud af gnisslande tåg, icke
ett brus af böljor och storm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free